Vintern smälter sakta till vår. Första dagen på länge som solen tittar fram och fåglarna kvittrar. Jag tar hunden på promenad och gör något riktigt simpelt men som kanske inte alla kommer att lägga märke till.
Jag gick förbi en snötäckt yta där mossa börjat kika fram igen sådär riktigt klargrön i kontrast till den vita snön. Jag går ytterligare en bit. Hör plötsligt ett knaster under skorna - grus. Plockar några stenar och en kotte och går tillbaka. Sprider ut dem slumpvis där de sjunker ner en bit i den vita snön. Vips har jag ett mönster av något så vardagligt och simpelt att bara de som verkligen stannar upp och ser sig omkring kan upptäcka det. Att de som gör det kanske liksom jag tänker på det lilla i den stora världen, tillåter sig att upptäcka detaljer och fördelarna med att bara vara.
Och så blev det ett mönster, nästan som genom ett Kalejdoskop. Undrar lite sådär hur detta mönster skulle se ut om det varit på till exempel en kappa...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar